Sandras lärandetillfällen med sluten strömkrets

Jag började i förskolan med 4-5 åringar där jag och Susanne samlade gruppen som enbart bestod av flickor. Spännande med tanke på att ämnet kan ses som mer tilltalande för killar med tekniken. Så var inte fallet hos dessa flickor som var väldigt medvetna och snabbt tog till sig sagan om Nils och elektronerna. Sagan var bra för barnen att relatera till och de svåra orden som ledare, elektron och isolatorer blev lättare att komma ihåg även för barn i denna ålder. Barnen var ivriga att komma igång och testa olika material på testbräda som jag hade med. De fick först tillsammans med mig testa en ledare och en isolator och se vad som får lampan att lysa. Det kan bli lite svårt med uttalet ibland blev både, ”isolektroner” och ”ledatorer”. Det märktes att en av flickorna hade förkunskaper och började ganska snabbt hämta saker gjorda av metall och knäckte uppgiften så att säga. Så småningom började de andra också förstå och det är inte alltid en nackdel för de andra barnen att ett annat ligger före. Barnen sorterade upp de saker som leder och isolerar. Det som jag upplever att barnen hade svårt med var att koppla samman att det var just en sluten strömkrets som var förutsättningen för att lampan skulle lysa. Däremot kändes det så bra att de förstått vad ledare och isolatorer var så det var inte så viktigt just då. Däremot kände jag vid tillfället att barnen skulle få en förståelse för att testbrädan med lampan och batteriet fungerar på samma sätt som lampan i taket och knappen på väggen. Barnen fick tända och släcka lampan på väggen men jag valde att benämna det sluta och bryta strömkretsen. De hajade direkt! Det var även vid detta tillfälle jag poängterade hur livsfarligt det är att röra uttag och att det är mycket mer ström än i testbrädan med batteriet. Det är livsfarligt att göra barn nyfikna på elektriciteten om man inte förklarar hur farligt det är. Däremot verkade barnen faktiskt ganska medvetna om hur farligt det är redan innan. Barn är smarta! Tillslut när det var dags att undersöka och få testa kycklingen var alla barnen ivriga och även här pratade vi om att sluta och bryta strömmen. Det var spännande att testa var på kroppen vi leder ström.




Direkt efter gick jag och Susanne över till skolan där tvåorna väntade spänt. Jag började med att förklara vad som skulle ske men gick inte så djupt in innan jag hade läst berättelsen. Eleverna såg ganska fundersamma ut först vad det var som jag talade om. Det klarnade dock ganska snabbt när de fick experimentera med olika ledare och isolatorer och de arbetade i par vilket jag inte sett dem göra så mycket förut. De skötte det bra och var väldigt angelägna att prova saker i klassrummet. ”En blyertspenna leder ström om man bara håller på blyet” var det någon som sa. Varför leder inte alla pennor? , frågade jag. ”Det är för att plasten inte leder på en bläckpenna tex”, svarade någon. Jag frågade hur de trodde att det skulle det gå om vi tillverkade kablar i metall? ”AJ!, sa någon” Det märktes att vissa av eleverna fick tankar om eluttagen och vad som händer om man stoppar ”banankontakter” i dem. Här märktes det att det var viktigt att varna och poängtera hur dödligt det är!



Paren fick skriva tillsammans på arbetsbladet som vi hade med oss och alla fyllde pappret med isolatorer och ledare. Vissa av eleverna tyckte att de skulle ha behövt mer plats men vi påpekade att de fick improvisera och skriva lite överallt på pappret. Vi gick sedan igenom deras svar på tavlan och varje par fick delge vad de funnit för resultat och vi jämförde isolatorerna och ledarna. Det märktes att eleverna lärt sig något och de fick nu arbeta tankarna vidare i grupper. De talade om hur mycket olika elektriska prylar de använt under morgonen och vad det skulle betyda om vi inte hade dem. Även här bad jag några av eleverna att sluta och bryta strömmen på lamporna i klassrummet. Det är många gånger samma övningar och exempel som krävs för att barnen ska förstå, och åldern spelar inte alltid roll. Slutligen laborerade vi alla med kycklingen och visst piper den även fast vi var så många, spännande tyckte eleverna! Vi testade om håret, öronen och axlarna leder ström. Eleverna hade svårt att slita sig ifrån den lilla kycklingen och flicka berättade att hon häromdagen köpt en egen kyckling.

Susannes lärandetillfälle i skolan

Lärandetillfället genomfördes första lektionen på dagen tillsammans med tio elever i årskurs tre i klassrummet.

Som introduktion till lektionen berättade jag att vi skulle arbeta med något som kallas för sluten strömkrets och att eleverna även skulle få laborera på egen hand under lektionen vilket möttes med positiva reaktioner från dem. Efter detta läste jag sagan och efteråt kommenterade en pojke att han tyckte att sagan var ett bra sätt att förklara den slutna strömkretsen på, denna pojke hade mycket förkunskaper och kände antagligen att sagan stämde överrens med hans kunskaper. Vi pratade kring vad sagan handlade om och sedan introducerades testbrädorna och användningen av dessa då vi gemensamt provade om bomull och skeden är ledare eller isolatorer. Eleverna fick gissa och vi pratade kring ordens, leda och isolera, betydelse. Sedan fick eleverna två och två prova med testbrädorna vilka föremål som var ledare och isolatorer. De fick både använda de saker som jag hade med mig men även använda sådant som fanns i klassrummet. Eleverna fick även ett papper där de skulle fylla i de föremål som de provat och om de var ledare eller isolatorer. Först satt de vid sina bänkar och hämtade material men sedan började de även gå runt med sina testbrädor och fann då bland annat att handtaget i dörren leder ström. Alla grupperna kunde dra slutsatsen att det var metall som leder ström.

Efter en stunds laborerande samlade vi oss och skrev upp på tavlan de olika föremål som eleverna hittat som leder respektive isolerar ström. Vi drog sedan en gemensam slutsats att det är metall som leder ström, men att en del metall kan vara behandlad och därför inte leda ström exempel på detta var frökens ringklocka... Eleverna fick sedan diskutera i grupper om fyra vart den slutna strömkretsen finns i vardagen, hur många föremål med sluten strömkrets som de använt under morgonen samt fundera kring hur vardagen skulle se ut utan den slutna strömkretsen. Eleverna kom fram till att den slutna strömkretsen fanns i många saker i deras vardag och att de använde många av dessa saker flitigt och att vi är beroende av den… De hade svårt att föreställa sig sin vardag utan tv, dator, kylskåp, micro med mera. En pojke funderade ett steg längre och förklarade att om vi inte hade haft den slutna strömkretsen hade vi inte heller varit beroende av den… Klok tanke tycker jag! Sedan hade vi en sammanfattande diskussion i klassen och avslutade med kycklingen. Vi provade med att hålla varandra i öronen, i kläderna och i håret med blandade resultat…

Det märktes att eleverna hade olika förkunskaper inom ämnet och jag anser att klassen drog nytta av att främst två av dem hade goda kunskaper och kunde förklara på ett bra sätt så att de andra förstod… Kul att eleverna likt förskolebarnen tyckte att sagan hjälpte dem i sitt lärande!

Susannes lärandetillfälle och utvärdering i förskolan…

Jag gjorde mitt lärandetillfälle tillsammans med åtta stycken femåringar, varav sex pojkar och två flickor, på vilan efter maten. Vi satt på mattan i lekrummet för att barnen skulle ha tillgång till mycket material då barnen skulle prova sina hypoteser.

Jag inledde med att läsa sagan och barnen lyssnade intresserat och sedan provade vi tillsammans med hjälp av testbrädan om bomull och en sked leder eller isolerar ström… Barnen kopplade direkt till sagan och hade inga problem med att lista ut att bomullen inte skulle få lampan att lysa men att skeden däremot skulle göra det.

Barnen fick sedan två och två prova vilka olika saker som leder respektive isolerar ström. Barnen provade delvis de saker som jag hade med mig i en påse (exempelvis ett borr, en studsboll, gem, hårsnodd med mera) men även andra saker från hyllorna. Leksaksbilar, plastdjur, klossar med mera blev utsatta för diverse försök. Det märktes att grupperna drog nytta av varandra och att de gärna provade samma saker. Barnen hade olika tekniker och samarbetet varierade stort mellan grupperna. En del hade testbrädan gemensamt men provade material för sig medan andra grupper diskuterade sig fram till vad de skulle prova och varför det blev som det blev… I en del grupper kunde barnen dessutom dra slutsatsen att det var metall som ledde ström.

När barnen laborerat en stund sammanfattade vi tillsammans vad de kommit fram till, barnen fick visa olika saker som de hade hittat som var ledande respektive isolerande. Dessa saker lades i två högar och tillsammans drog vi sedan slutsatsen att det är metall som leder ström.
Sedan pratade vi om att lamporna i taket fungerar på samma sätt som de små lamporna som fanns på testbrädan, även dessa lampor behöver en sluten strömkrets och med hjälp av lysknappen kan vi sluta kretsen eller skapa en strömbrytning. Barnen fick prova att göra strömbrytningar och sluta kretsen med lamporna i taket och sedan avslutade vi med kycklingen… Varför piper då kycklingen? Jo för att vi sluter kretsen och leder den ström som kycklingen skickar ut genom våra kroppar… Nu var det alltså vi själva som var ledare! =) Barnen tyckte att det var roligt att vara ledare och vi provade även att vara strömbrytare.


Veckan efter lärandetillfället gjorde jag min utvärdering, även denna gång var det på vilan efter maten men den här gången tillsammans med sex barn (alla hade varit med under lärandetillfället).

Jag inledde med att fråga barnen om de kom ihåg vad vi hade gjort förra gången och bad dem berätta om det. De pratade om sagan som de kom ihåg väl och någon kom även ihåg att det var elektroner som skapade ström. Barnen kom ihåg flera material som de kunde springa på, en pojke kom ihåg att det var metall som elektronerna sprang på, en annan kom ihåg att lampan lyste då elektronerna sprang på skedar men inte på bomull. Barnen tog även upp det som vi gjorde med kycklingen och lampan.

Vi tittade sedan på Cartoonen och barnen fick välja vilket svar som de tyckte stämde med det som vi arbetat med. Barnen valde bland fyra av de olika förslagen och alla dessa var mer eller mindre rätt. Tre stycken valde barnet som pratade om en sluten strömkrets, en valde att kycklingen piper där det är hårt, en för att det var något under huden som rör sig och en annan för att metallen under kycklingen nuddar något. Kycklingen piper ju där det är hårt eftersom att vi kom fram till att det är metall som leder ström, den piper även för att det är något som rör sig under huden då vattnet i våra kroppar leder strömmen från kycklingen. Metallen under kycklingen behöver dessutom nudda något för annars så finns det ju inget som leder strömmen!

Jag blev imponerad av hur mycket barnen faktiskt kom ihåg och jag tror att sagan var till stor hjälp. Efter att vi pratat kring Cartoonen fick barnen prova att skapa strömbrytningar med lamporna i taket och sedan lekte vi med kycklingen än en gång… Kul att se att även små barn kan förstå ett så komplicerat fenomen som en sluten strömkrets!

Sofies och Malins lärandetillfälle i förskolan

Idag har vi (Sofie och Malin) genomfört och observerat varsitt lärandetillfälle i förskolan. Barnen vi mötte var alla födda åren 2003 och 2004. Grupperna blev något skevt fördelade då Sofies grupp bestod av 5 flickor och 1 pojke medan Malins grupp bestod av 5 pojkar och 1 flicka. Orsaken till detta var att vi fick arbeta ed barn från olika avdelningar då det saknades ett stort antal 5-6åringar denna dag. Vi fick tillgången till ett eget rum där vi kunde samla barnen kring ett bord och sitta tillsammans utan att bli störda. Helt otroligt hur snabbt barn accepterar nya personer.

Vi startade med att läsa vår saga. För att leda in barnen på dagens uppgift provade vi om smörgåsar, bomull och skedar ledar ström med vår testbräda.

Leder skeden ström?

Här testar vi om smörgåsen leder ström

När vi provat om sakerna ur sagan leder eller isolerar ström plockade vi fram nya saker som barnen själva fick prova på. Eftersom alla barnen fick vara med och testa under introduktionen satte de genast igång och provade alla saker.

Vi testade nopper, duplo, gem (både av plast och metall, barnen upptäckte snabbt att metallgemet ledde ström medan plastgemet inte gjorde det), trä, sax med mera.

Här kommer bilder på när barnen prova samt några kommentarer från barnen...

Dagen kommentar: "Åh min hund har fått elektronsjukan" =)

För att komma fram till denna diagnos sates hunden (modell mindre) i en sked och prövades sedan med testplattan, då lampan lös var diagnosen fastställd. Barn är underbara!

"Här blev det trögt"

"Spiken gör så att lampan lyser" "Det fungerar, spiken fungerar"

När vi upplevde att barnen provat klart sorterade vi tillsammans in sakerna i två olika grupper, leda och isolera med hjälp av bilder från sagan. Barnen var duktiga på att veta vilka saker som ledde (gick snabbt) isolerade (gick trögt). Exempelvis kom de själva på att saxen skulle ligga i båda högarna eftersom plasten isolerade medan metallen ledde. Samma sak var det med garnbollen som hade en säkerhetsnål fastsatt på sig.

Som avslutning visade vi barnen kycklingen och bildade en sluten strömkrets genom att hålla varandra i handen. Vi demonstrerade strömbrytaren genom att ett barn i taget fick släppa sin ena hand vilket resulterade i att kycklingen slutade pipa. Vi kom fram till att det kycklingen pep för att vi ledde ström. När vi lekt klart med kycklingen frågade vi barnen om de kom i håg något material som ledde/isolerade ström och de hade många förslag. Kul!

Våran saga

Här är den saga som vi gjort för att kunna använda till våra lektionstillfällen.

Vår Cartoon

Här är vår Cartoon. Vi har tänkt att använda den som utvärdering i både förskola och skola.

Teknik på fältstudieplatsen

Idag har jag varit ute på min fältstudieplats och bland annat tittat på "teknik" och jag får medge att jag blev mäkta imponerad av det jag såg. När jag har varit på den här skolan tidigare tycker jag inte att jag har sett så mycket av just teknik. Det har känts som att det inte har varit ett prioriterat område.

När jag kom in i klassrummet idag och såg mig kring så stod det fullt av robotar i hela klassrummet som eleverna hade uppfunnit och konstruerat själva. De hade gjort ritningar över sina robotar, gett dom ett namn samt gett dem olika egenskaper. Eleverna i klassen visade ett stort intresse för sina robotar och utan att jag hade frågat så mycket så var de i fullgång att visa och berätta om sina olika arbeten. Jag kunde verkligen se glädjen i elevernas ögon när de fick berätta om sina skapelser. Och visst är det den här glädjen man vill att eleverna ska känna inför sina arbeten. Min handledare hade mycket att berätta om detta arbetet och hon berättade stolt hur hon kunde se olika saker som eleverna hade utvecklat under detta arbetets gång. Bland annat hade hon märkt att samarbetet i grupp hade blivit mycket bättre, idéerna och elevernas kreativitet bara sprudlade och ihop med detta så hade elevernas intresse för skrivning och läsning ökat. Visst låter det häligt att en hel klass kan utvecklas och samtidigt ha så kul ihop om man som lärare hittar något som fångar allas intresse!

Inspirationen till detta arbete hade läraren fått ifrån en föreläsning om "snilleblixtar". Efter föreläsningen insåg hon att ett sånt här arbete skulle passa hennes klass då hon ville arbeta för att öka intresset för just teknik och naturvetenskap. Läraren berättade att materialet till just "snilleblixtar" är kostnadsfritt (via Dalenium) samt att man fritt får kopiera materialet från deras hemsida som är: www.snilleblixtarna.se

Materialet passar från förskolan till år 5 i skolan och det går att arbeta ämnesövergripande med det. Vilket jag ser som positivt då man kan vara flera lärare som får följa elevernas experiment och upptäckarglädje i olika ämnen. De aktiviteter och övningar som finns beskrivna på hemsidan är kopplade till läroplanen och de är indelade i 6 bas moment. Jag kommer nu med spänning se framemot nästa besök i klassen. Så tillsist vill jag bara göra er uppmärksamma på att detta är en hemsida ni inte får missa.

Handledning

Idag har vi haft våran handledning med fysikern Krister Karlsson som på flera sätt visat oss att han är duktig och kunnig inom området. Krister har gett oss grundläggande kunskaper om varför vissa material leder ström. Emellanåt undrade vi nog alla var vi hade varit under våra fysik lektioner men sedan insåg vi att det är ju aldrig för sent för att lära sig något, för visst lär man sig så länge man lever. Idag fick vi lära oss att silver är den metall som leder ström bäst.
Krister har även redogjort för oss varför glödlampan lyser och det beror på att en tunn glödtråd inuti lampan blir väldigt het. När du slår på strömbrytaren går strömmen genom sladden in i glödlampan. Den elektriska kraften, spänningen, pressar strömmen genom den tunna glödtråden så att den börjar glöda av värme. Glödtråden i lampan är mycket tunn och leder ström dåligt. Elektronerna möter starkt motstånd när de ska igenom. De strömmande elektronerna kommer att knuffa på så att atomerna börjar röra på sig. Glödtråden blir då varm och börjar lysa. Glödtråden är en så kallad volframtråd. En volframtråd har en hög smältpunkt, annars skulle den brinna upp. När lampan lyser är det cirka 2500° C. Krister poängterade vid ett flertal gånger att vårt valda ämne kan vara svårt för yngre barn att förstå och detta ser vi som en positiv utmaning för oss att försöka oss på. Så nu ser vi med spänning fram emot våra lektioner.

Seminarium 3/3-09

Seminarium den 3/3 -09 Vi diskuterade inledningsvis hur man som lärare bör ha processen i fokus och inte enbart titta på rätta respektive felaktiga svar vid bedömningar. Det är även av stor vikt att läraren är noggrann med att eleverna verkligen förstått innehållet för att kunna göra en rättvis bedömning. Andersson (2008) skriver om dagböcker och menar att det är ett bra sätt för att elevers lärandeprocess och för att som lärare kunna se vart eleven ligger kunskapsmässigt. Andersson menar även att det är viktigt att se till elevens förkunskaper. Vi tror att det har stor betydelse för eleverna vilken kultur eller miljö de kommer ifrån samt vilken språklig bakgrund de har. Det är vid en bedömning viktigt att ta hänsyn till det då vi tar vissa kunskaper för givet och som naturligt vilket inte alltid är det för alla barn. Under seminariet enades vi om att det är viktigt att lägga stor vikt på de kunskaper som eleven behöver i vardagen och i det fortsatta livet. Det är dock enligt oss svårt för oss som lärare att avgöra vad för lärande och kunskaper som är mest relevant. Exempelvis om kunskapen om namn på massa huvudstäder men inte orsaken till huvudstadens uppklomst eller vice versa. Detta skapar givetvis en avvägning för oss som lärare i ett initialt skede av bedömningar. Vi vill betona att vi ser på bedömningar sm en fördel för elevens utveckling men även för lärarens skull. Det är genom att bedöma elevernas kunskaper som vi lärare kan kontrollera hur vår undervisning fungerat och vad som behövs ändras för att göra undervisningen bättre.

Angående mål tycker vi att det är viktigt att eleverna själva är väldigt delaktiga. Det är viktigt att eleverna vet vad de satt upp för mål samt påminns om dem. Det är därför av stor vikt att målenär relativt kortsiktiga för att eleven ska kunna se ett resultat av sott arbete. IUP är en till för att eleven ska kunna vara delaktig. Det är däremot viktigt att eleven själv får förvalta sina mål i exempelvis pärmen.

Utvärderingen är bra att tänka på kontinuerligt och påminna, fråga samt berömma eleven för att den ska se en faktisk utveckling och se sitt lärande.

Varför piper kyckling del 2...

Jag blev inspirerad av Susannes inlägg och tänker även jag delge er av elevernas tankar om varför kycklingen piper. Mina elever går i år 3. Jag lät kycklingen stå i min hand och frågade därefter varför den pep. Svaren från eleverna varierade men hade egentligen två utgångspunkter, en omvårdande och en med fokus på vad som egentligen gör att kycklingen piper.

Omvårdande

• För att den är hungrig.
• För att den längtar efter sin mamma och pappa.
• För att den är liten.
• För att den tycker om att sitta i handen.
• Den är ensam.

Teknik

• Det är någon konstig grej där under.
• Handen är mjuk.
• För att man håller den i handen.
• För att man har den mot huden.
• För att metallen nuddar något...
• Järnet nuddar huden, huden har något som järnet kan dra in i hålet och putta något som får den att pipa.

Det finns mycket kvar att upptäcka, vilket inspirerar till fortsatt arbete.

Testade förresten kycklingen lite här hemma. Genom att två personer håller på var sin pol under kycklingen kan man skapa en strömkrets genom att bara nudda varandra. Lite spännande då det inte fungerar när man håller den mot exempelvis ett knä eller mot pannan som Susanne beskrev... Detta tål att tänkas på.

Mer om sluten strömkrets...

Två länkar som verkar bra:

Kort fakta om sluten strömkrets och vad som behövs för att skapa en sådan...
http://www.edu.helsinki.fi/astel-ope/ruotsi/elektricitet/komponenterna_stromkrets.html

På den här sidan finns vår kyckling med! =)
Finns även en film där eleverna arbetar med kycklingen och sluten strömkrets...
http://veta.yle.fi/formel56/el.php

Varför piper kycklingen?

Varför piper kycklingen?
5 förskolbarns tankar kring varför kycklingen piper…

Då jag kom till förskolan hade jag den lilla kycklingen med mig och barnen blev genast intresserade då den började pipa i min hand.

Varför piper kycklingen? frågade jag.
Den bara gör det… den är gjord så, svarade ett av barnen.
För att det är djupt i handen, svarade en annan och höll upp sin kupade hand.
Ett tredje barn tittade på kycklingen och observerade batteriluckan på undersidan och sa eftertänksamt Batterierna gör så att den piper. Ett annat barn delade samma uppfattning och förklarade att batterierna nog var gjorda för att kycklingen bara skulle kunna pipa i handen…
Som svar på detta påstående satte jag den lilla kycklingen mot mitt armband (av tenn) vilket gjorde att den pep ännu snabbare och barnen funderade lite till…
Kanske är det färgen som gör det, sa ett utav barnen…
Barnen tog nu över kycklingen och började prova sig fram, de satte kycklingen utanpå kläderna och direkt på armarna. Barnen konstaterade att kycklingen inte pep då man höll den utanpå kläderna men att den ibland pep då man höll den på armen. Den piper inte där det är tjockt, bara där det är tunt, sa ett av barnen då det provade sig fram med kycklingen på armen. Efter att ha provat lite till utvecklar ett annat barn idén om tjockt och tunt genom att säga Den piper inte där det är mjukt, bara där det är hårt. Med denna teori förklarades det även varför kycklingen pep på armbandet…

Jag placerade då kycklingen på mitt knä och sedan i pannan (hårt…) utan ett ljud från den lilla kycklingen. Barnen provade på sina egna pannor och knän. Ett barn avslutade med att förklara att kycklingen pep eftersom den precis passade i handen.

Måste säga att det var spännande att se att en liten pipande kyckling kan leda till så mycket olika tankar och teorier…